Var är jag? Vart ska jag?

Som gammal orienterade irrade jag runt i många skogar runt Stockholmstrakten under mina tidiga tonår. Supernördigt. I know. Men några klokheter kom även ur detta. Grundstrategin var följande: Fyra lägen kunde uppstå, vilka känns applicerbara på en kreativ eller strategisk process. Eller livet i stort. Och det gällde att hamna i rätt:
1. Det önskade tillståndet: Här är jag! Dit ska jag!
2. Det lite knepiga tillståndet: Här är jag! Vart ska jag?
3. Mitt vanligaste tillståndet: Var är jag? Dit ska jag!
4. Det oönskade tillståndet: Var är jag? Vart ska jag?
Sen var det också viktigt att välja vilka man eventuellt tog rygg på där ute. Ett felaktigt beslut och man kunde hamna helt fel. Den man trodde man sprang i samma liga som en själv, visade sig vara på väg åt ett helt annat håll. Så när alla omkring en plötsligt drar iväg åt samma håll är det viktigt att tänka på sin grundstrategi. Här är jag! Dit ska jag!

"Passion beyond reason"

Designern Stefan Sagmeister gjorde en poster för AIGA för några år sen där han karvade in budskapet i sin egen hud. Det kallar vi passion för design!

Utsikt från Florida!

Den är angenäm, vit strand, knallblått hav och ja, delfinerna hoppar
lekfullt i vattnet.

Jag läser med stort intresse dagstidningen i US. En lång artikel om
konsten att komprimera ner aktiviteter for att få mer tid över till annat.
I hetsen efter mer fritid uppfinns det fantastiska produkter på löpande
band. Vad sägs om ett Monopol-spel med barnen men som bara tar 20 minuter att kora vinnaren istället for de oändliga timmarna man kunde lägga ner tidigare.
Eller en internet tjänst som läser alla tidningar, veckomagasin,
nyhetsbrev åt dig och på måfå gallrar ut de nyheterna just du vill ha,
kortar ner dem och ger dig en kondenserad version.
Eller drive-thru Pharmacy.

Men ger detta mig som människa ytterligare tid att njuta, eller bara en
kraftig forsämrad livskvalitet? Ja, vi tenderar att snarare börja reagera
än reflektera nar vi fyller ut var dag till det maximala.

Igen, utsikt över den vita vita stranden, med solen i ansiktet, så är det
det detta JAG reflekterar över idag.

Phillipe Starck om designens drivkraft

Som det modeord det är har design oftast olika betydelser beroende av vem man frågar. I media brukar "design" vara det som pryder en Iittalavas eller iPod. För mig betyder design manipulation - av material och av sinnen. Design är ingen vetenskap eller konstform utan snarare en slags mänsklig interaktionsprocess. Ett utmärkt exempel på någon som belyser just rikedomen och komplexiteten i designen är Phillipe Starcks tal från TED 2007.

Vad är en upplevelse?

Ja, inte är det det gamla vanliga, det jag sett förut, det alltför bekanta. Utan något som fångar min uppmärksamhet, något nytt, något annat, något som bryter, något som stör rent av. Varför är det då så mycket som inte stör och berör utan istället levererar motsatsen. Alla butiker, samma rytm, alla gallerior, samma struktur, alla erbjudanden, samma språk. Fick en underbar bild i mailen idag från en modevisning av Karl Lagerfeldt. Vilken upplevelse. Där vill jag också gå in. Och jag fortsätter också att faschineras av det underbara språket som Prét a’ manger skapat på allt från minsta lilla servett till stor annons. Istället för att trist informera: ”no preservatives” säger de helt enkelt ”no natys”. Så något annat.

VAB JOBB

Vård av sjukt barn klingar kanske lite halvmysigt dessa mörka dagar. Fast ska det jobbas samtidigt blir det hetsiga dagar. Mobilen ringer, Askungen dvd ska styras upp och hon ska dricka mycket när hon är sjuk. Sen alla mail och allt jag inte hann göra och lovade göra igår. Just det. Vi ska kanske laga lunch. Och inte sitta fram för TV hela dagen. Så ska storebror hämtas i skolan. Men vilken stor tvätthög som ligger där. Jag måste väl hinna med något husligt nu när jag är hemma hela dagen. Sen mer mobil. Och mer. Så avslutas kvällen med att ta igen den splittrade dagens halvt utförda arbete. Fast jag lovar - bara närheten av henne en hel dag är gudomlig.

Teknikaliteter - del 1

Sitter med en liten nifty gadget som kom i min ägo strax innan jul: Nike+. Den ska hålla kolla på hur långt och fort jag springer. Detta ska sedan synkas så att alla andra också kan se detta på nätet. Smart. Snyggt. Designat. Superkonceptualiserat. Bara en liten detalj. Bara ett litet problem. Att få igång den. Ok, jag är inget tekniskt geni men har kickat igång både skrivare, moppar och datorer. Så vad är det med dessa iPod prylar som är så svårt. Som är så omöjligt att komma nära. Det har tagit ett år för mej att börja ladda musik, bilder och nu senast podcasts. Vilket känns generande. Och nu är det den nya saken som ska komma ingång. Årets tre, långa löprundor finnas det fortfarande inget bevis för alls.

Y som i Ynderbar Yoga

Nu är yogan igång. Jag tänjer och andas och håller drishti på näsan. Det är plågsamt härligt och mina stackars fotbollsben får äntligen lära sig veta hut. Det här är meningen med allt, ja, jag vill bli yogi en gång för alla. Förstår inte varför jag håller upp 3 år i taget, det är ju såhär jag kommer att hålla mig evigt ung, bli längre med 2 cm och kanske nå madonna-skönhet när jag är 50.
Och så slutet, efter huvudstående och lotusställning i 25 andetag, bara slappa. Det står ett tänt ljus på bordet. Här ligger jag, i ett luktfyllt rum, i min egen svett, utlämnad och med helt okända människor och går ner i en så total avslappning som jag bara drömmer om några år av avbruten sömn, jag är i fullständigt meditation.
Där, slutet på dagen, når jag till något viktigt, det som vi alla söker med ljus och lykta efter, mindfulness, känsla av här och nu? nej, något så enkelt som en inre frid.
Så trösterikt att tänka, den finns där inne i dig hela tiden, varje dag och varje sekund. Det är bara att ta fram. Lycka till från en blivande Yogi.

Den gode mannen

Idag har jag överraskats två gånger.

Fick möjligheten att sitta ner och prata med två hårt arbetande ICA Maxi handlare. Vi pratade framtid, visioner, konsumentnärhet. De berättade om sina tankar. Hur de alltid jobbat, i flera år, konsekvent. " Butikspackat kött, nä, det slängde vi ut för många år sedan, det är för slabbigt för en butik att hantera sånt"
Bilden jag fick gjorde mig innerligt glad. Stolthet, kvalitet, att förtjäna konsumentens förtroende. Bara hårt arbete och en seriös professionell inställning till oss konsumenter. Ärlighet. grundlighet. Precis den bilden vi alla hade av ICA innan köttskandalen slog ner mitt ibland oss.
Tro mig, jag tycker det var bra att det hände, uppfriskande, behövligt. Låt oss rensa i skiten och medvetandegöra svenska livsmedelslagstiftning. Men låt också dessa två handlarna och fler med dem, få komma fram och berätta om vad de gör och låt dem vara med och lyfta upp ICA varumärket.


Överraskning nr 2 på Guldbaggen, Michael Segerström, I lööööve you. När du pratade på galan i måndags, fick jag samma känsla av äkthet och genuinitet som när jag såg Roberto Benigni skutta över fåtöljerna på Oscarsgalan för sitt filmpris för La Vita è Bella. Ren skär glädje. Michael Segerström, du är så befriande långt från klyschor och inövade salongsberusade B-skådisar. Från hjärtat och med personlighet tror jag du vann mer än en färgglad bagge denna kväll, du vann våra hjärtan. Tack för personlighet och äkthet!

Liselotte Lööf - vi vill jobba med er!

Neapel.
Berg av sopor. Efter 10 dagars strejk. Barn släpps inte till skolan pga toxin i vatten och luften. Snälla människor börjar bli stygga och slåss oprovocerat med närmsta grannen. Det är upplopp. Militär kallas in. Neapel håller på att drunkna i sin egen skit, på bara några få dagar.

Stockholm.
Möjligen några pappersbitar fladdrar i vinden. Vi kan säkert dricka ett glas eller två ur Riddarfjärden. Världens godaste dryck kommer direkt ur kranen. Då vill jag utnämna Årets Personlighet - sopbilsgubbarna. De är hjältar. De morsar lite manligt på morgonkvisten när de starka och orädda bär ut våra köksrester och ratade ting.
De gör jordens insats. De ser till att våra gator, vår luft och vårt vatten är människovänligt. De förhindrar upplopp mellan grannar och att militären stannar inom ramen för besparingsprogram. Därför, kära Liselotte Lööf, vi vill jobba med er. Ni behöver inte se ut som ni gör. Det stämmer inte. Identiteten måste inte vara ful och osynkad bara för att ni hanterar folks sopor. Tvärtom. Ni är de mest välkomna bullret i morgonsömnen. Då vet jag att allt fungerar. Så, låt oss hjälpa er att tälja fram den ni egentligen är - samhällets stolta hjältar!